Avanti

Under handledningen på morgonen talade vi sk klientorienterad psykoterapi, med rötter i den humanistiska skolans behovsteorier. Det är också där det existentiella tänkandet har sina rötter.
Känslor=information, till sig själv och andra. Känslor är viktiga. Beslut som fattas utan hänsyn till känslor (alt utan förmåga att uppfatta sina känslor) kan bli hur korkade som helst. En del människor har inte (längre) tillgång till sina känslor. Hur gör man då?
Vidare talade vi om den kognitiva hållningen, dvs avsikten att hjälpa klienten från att "vara" problemet till att "äga" det, till skillnad från de kognitiva metoderna, vilka kan vara av flera olika slag.
Jag njuter och suger i mig. Tycker hemskt mycket om var handledares förmåga att fritt röra sig inom fältet Kognitiv hållning, existentiellt perspektiv och mer känsloinriktad psykoterapi. När terapi bara blir metod stelnar den lätt i rummet.