Det går mot sommarlov, ledighet och resor. Jag tänker ta paus från bloggandet - bortsett från ett eller annat sporadiskt inlägg.
Under rubriken Bonniers väljer väg i kris i dagens DN läste jag om det jag i och för sig redan visste. Men inte mindre nedslående läsning för den sakens skull. Tänk att det har gått så långt så att förläggarna måste pitcha de böcker som de tror på inför marknadsavdelningen. Det är, ursäkta uttrycket, för jävligt. Vart är vi på väg? Svaret är ju ganska uppenbart: vi är på väg mot att se litteratur som en vara vilken som helst. Om man så lägger in detta i det sammanhang som kallas Humaniora, om vilket för övrigt två lika intressanta som nedslående artiklar stått att läsa i de senaste dagarna (1, 2), så klarnar bilden ytterligare. Kultur ska löna sig. De humanistiska fakulteterna bör bevisa sin samhällsnytta. Vad man glömmer är att detta samhälle råkar bestå av människor. Som Arne Jarrick säger i en av artiklarna:
"Det krävs teknisk kunskap för att bygga en bro. Det krävs teknisk kunskap för att bomba sönder en bro. Men det krävs annan vetenskap för att förstå varför man bombade sönder bron och hur man ska rädda samhällen som har blivit utsatta för det".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Ja, visst är det skrämmande. Kapitalismen går över styr och har sig själv som ändamål ...
Både musik- och bokförlag är infekterade av detta. De ska räddas till varje pris på grund av att pengar räknas som ett egenvärde - ett värde som dessutom är högre än allt annat, till exempel kulturen.
Dock kommer inte litteraturen att gå under på grund av Bonniers centralisering. Jag publicerar mina noveller direkt på Internet, och det råder jag alla andra författare att också göra!
Det går att rädda kulturen genom att ignorera dessa jättar till förlag och publicera själv. Det tror jag. Vad tror du?
Nej. jag tror inte heller att litteraturen kommer att gå under - men de böcker som inte är storsäljare eller kan förväntas bli det eller är skrivna av dem som får priser av Akademin har fått märkbart svårare att bli utgivna. När jag debuterade var det så att om ens förläggare trodde på ens roman så kom den, med stor säkerhet, också ut... Jag tror att småförlagen är branschens räddning... i a f till en del.
Marianne
Hm, ja, det beror på vad som räknas vara "utgivet" och inte. Jag räknar mina noveller som utgivna eftersom de finns tillgängliga för allmänheten. Och jag tvivlar på att de är "kommersiellt gångbara" i Bonniers mening. Om de är a priori ogiltigförklarade som potentiella Akademiprisvinnare för att de inte är utgivna på ett förlag blir jag rädd.
Småförlagen hoppas också jag på, och jag hoppas särskilt att författare utan att tveka väljer dem framför storhetsvansinniga Bonniers, om de vill ha sina alster tryckta som pappersbok.
Annars är Internet porten till kulturell mångfald och blomstring. Jag tror att pappersboken om några år är ett minne blott, av både miljöskäl, praktiska skäl och ekonomiska skäl.
Som sagt, jag hoppas att alla som skriver rycker på axlarna åt Bonniers knäppa anspråk. Detta förlag sysslar inte längre med litteratur. De kunde lika gärna sälja stekpannor eller tandborstar.
Nu noterar jag att du är utgiven på just Bonniers. Dock för flertalet år sen.
För övrigt menade jag förstås inte att de utger stekpannor och tandborstar, bara att de har den inställningen i dag.
Att bli "utgiven" (eller "förlagd") betyder att ett förlag åtagit sig att ge ut (trycka, formge, marknadsföra etc) ens bok... eller egentligen "köpt rättigheten" att ge ut boken ifråga.
Givetvis kan man ge ut sina egna alster, på eget förlag (alt på webben). Då står man själv för kostnader, försäljning, etc.
Och ja, jag har givit ut mina böcker på Bonniers - det finns för- och nackdelar med ett storförlag. Och de stora förlagen har förändrats de senaste femton åren, till det sämre, enligt mig.
(förutom att skriva böcker arbetar jag med undervisning - på Skrivarakademin i STHLM)
I så fall vill jag stolt proklamera att jag åtagit mig att ge ut mina egna verk på webben. Jag är ett livs levande förlag på två ben. Rättigheten att trycka och ge ut novellerna på annat vis finns fortfarande kvar för vem som helst, eftersom jag använder Creative Commons.
En fördel med ett stort förlag är, antar jag, marknadsföringen. Mina noveller hittar inte många till, trots att de är tillgängliga från envars vardagsrum.
Om ytterligare några år har nog nya distributionssätt ersatt de gamla. Marknadsföra är det fler än Bonniers som kan. De stora förlagen blir överflödiga. Nåväl, det är bara gissningar ...
Skicka en kommentar