Avanti

Begravning igår i Trons kapell på Skogskyrkogården. Solen gassade från klarblå himmel. Det var en sån där första vårdag när jag kanske skulle åkt in till mamma för att ta med henne på en promenad längs med Norr Mälarstrand. Ätit en glass kanske eller tagit en kopp kaffe. Och hon skulle ha tjatat på om hur underbart det var att känna solen, vinden, dofterna! Nu följde vi henne istället till graven och slängde våra röda rosor ner över hennes kista. "Det enda vi säkert vet är att vi ska dö", brukade hon säga.
Ett slags handlingsförlamning har kommit över mig. Vad ska jag göra nu? Vad kommer näst? Ingenting: idag röjs hennes lägenhet ur för att lämnas vidare till den som står på tur. Sånt är livet. Och döden.
Jag sprang i morse, för första gången på länge på barmark. Fågelkvitter i skogen. Porlande, lättheten i fötterna. Ikväll åker vi till Duved för några dagars skidåkning. Jag har läst alla mina texter och kan med gott samvete vara ledig. Två böcker i bagaget. Oksanens "Utrensning" och Lennart Hagerfors underbart roliga bok "Skrivarkurs för särlingar"!