vardag

Tillbaka i rutinerna. Rutiner är ett slags upprepande mönster. Och det sker var dag - vardag.

Vi har haft några underbara dagar i fjällen, varav en med riktigt rejält skitväder, en halvfin och två verkliga kanondagar, med solgass och intagande av matsäck på näst intill vindstilla fjälltopp. Vilken enkelhet det är i det där: uppgiften att så snyggt, säkert och fort som möjligt ta sig nedför pisterna; hålla utkik, svänga i rätt ögonblick, njuta av kroppens rörelser. Nåja, jag är väl medveten om att mina barn nog drar på munnen åt uttrycket "så fort som möjligt"...
"Mamma, jag väntar inte därnere, okej", har med tiden blivit en vanlig kommentar. Dessa två som jag lärt upp i skidpacken forsar nu förbi mig med en oförskräckt lätthet! Men sådant är livet. Man blir med tiden omåkt i allt fler bemärkelser. Så skall de första bliva de sista, heter det i Bibeln. Vilket får mig att tänka på den "bibliska heldag" jag ska hålla i på fredag. Och som måste förberedas. Jag har en heltjock vecka. Plufsigt fet. Och jag måste fokusera. Ta en sak i taget. Inte alla åk, inte hela backen på en gång, utan varje enskild sväng, och i behaglig takt ta mig ner. Bilden skevar, tycks det mig. Är det inte snarare upp jag ska denna vecka. Utan lift.