Avanti

Senare, när jag på kvällen läser vidare i Enquists självbiografiska historia,så anar jag svaret på den där icke-gestaltningen. Han har väl helt enkelt bestämt sig för att nedteckna sådant han faktiskt minns, till fakta. För att gestalta krävs fiktionalisering, om inte annat så just därför att vi inte minns. Om jag ska gestalta ett minne tvingas jag fylla på med en rad mer eller mindre osäkra detaljer. Frågor uppstår. Hur såg det egentligen ut? Vilken färg hade tapeterna. Med vilket tonfall blev detta sagt? Hur såg han eller hon ut? Vad hade hänt innan och vad hände efter?
Den gestaltade varianten finns ju redan skriven, i "Kapten Nemos bibliotek", från 1991, den roman som allmänt anses vara Enquists främsta.
Personligen är jag mer förtjust i den gestaltade "sanningen" än i den strikt biografiska.
Men, "Ett annat liv" är inte dålig, och framförallt inte ointressant. En underbart minne är det av en läsning P.O. gör tillsammans med bland annat den då nydebuterade författaren Göran Tunström, som trollbinder, framförallt den kvinnliga delen av, publiken, med sin avspändhet, textens närvaro, de precisa orden och den välljudande värmländskan. Romanen Tunström läser ur är "Maskrosbollen", vilken ska bli hans stora genombrott. P.O. får det tvivelaktiga nöjet att läsa efteråt. Han läser i tjugo minuter, så snabbt han kan och svettas ymnigt under hela läsningen.