Avanti

Vart tar alla helger vägen, och var kommer alla vardagar ifrån? Denna helg var målsättningen att först komma ifatt och sedan vila. Avstod från bulgarisk danskurs efter en del vånda - men man kan inte göra allt. Så är det. Jag sprang istället, i nästan en timme. En meditativ rensning av lungor och hjärna och känslohjärta. Städade. Badade. Handlade. Lagade mat. Det där som handlar om själva existensen. The basic. Såg programmet med Wollter på kvällen. En helt igenom sympatisk kille (farbror). Trevlig. Och med hjärtat i behåll. Idag var det städdag i bostadsrättsföreningen. Eller, visade det sig, snarare trädgårdsdag. Krattning. Lökar i jorden. Klippa och såga lite i de yviga jasmingrenarna. (det kommer en vår igen - men mörkret är svårt, tycker jag!) Därefter åkte dottern och jag till Farsta. Köpte lite grejer till henne - och även till mig själv - samt åt en sån där onyttig lunch på donken, innan vi åkte vidare för att besöka den gamla mamman på äldreboendet. Ingen bilutflykt denna dag. Men hon bedyrade att det var den bästa dagen sedan hon lämnade sitt egna hem. Hon minns inte längre all ensamhet hon utstod där, i sitt gamla hem. Hon minns inte längre all förvirring, alla måltider hon aldrig åt, alla duschningar hon inte klarade av att genomföra och inte heller alla sömnlösa nätter. Och tur är kanske det.
Och nu, NU, har jag äntligen tagit mig igenom alla dikter som vi ska tala om imorgon. Jag har med andra ord till slut hunnit ifatt.
Fina dikter, för övrigt - tema: skriv en självbiografisk dikt (om ditt liv) på minst två sidor.