Avanti

Allt handlar om att skapa närhet. Det är ingången i varje text, det som fängslar läsaren och håller henne/honom kvar. För att skapa närhet måste man använda sig av de fem sinnena. Detta förutsätter att där måste finans en person/karaktär som använder sig av dessa fem sinnen. Vi läser för, brukar jag säga, att få en chans att uppleva världen genom någon annans sinnen - för att få en känsla för hur världen skulle te sig OM vi vore någon annan än just den vi är. Förmodligen är litteraturen den arena där de bästa förutsättningarna för ett sådant experiment finns. I vår vardag traskar vi ju omkring utan att ha så värst mycket hum om hur människorna runt omkring oss upplever sin verklighet. Men i litteraturen kan vi se, lyssna, känna, lukta med en annan människa, inifrån en annan människa...
idag har jag undervisat om, ja just det, betydelsen av "textens rum".
En av mina deltagare berättade att hon arbetat i restaurangbranchen och hur hon då insåg att anledningen till att glas på (finare) restauranger är så blanka är att man putsar dem. Hon hade på motsvarande sätt nu förstått att anledningen till att hon upplevde en text som "bra" var att någon hade arbetat med den, "putsat". Någon (författaren) har tålmodigt (eller ivrigt) jobbat sig in i detta textens rum och på så sätt skapat ett rum också åt läsaren.
Hur ofta har jag inte hänvisat till Olof L:s kloka ord om litteraturen som en arena där läsaren och författaren tillsammans bygger en "verklighet"... "Om konsten att läsa och skriva" är fortfarande, enligt mig, den bästa boken om skrivandets hantverk och mysterium.