Första dagen...

... på jobbet, på resten av mitt liv, det som pågår medan vi är upptagna av andra ting än just det: livet.
Kursstart alltså, en kortkurs på fyra intensiva dagar. Nio deltagare = full kurs. Sex personer stod på reservplats. Distanskursen var uppe i femton anmälningar. Och på "Att skriva terapeutiskt" finns en plats kvar. Fåtal platser på övriga kurser. Så om någon vill anmäla sig: skynda till Skrivarakademins hemsida!
Vad gör en bra text bra? En bra text består av bra scener. Men vad gör då den bra scenen bra. Finns det några objektiva värden... Eftersom där finns ett skrivandets hantverk måtte det väl göra det?
Som presentation fick deltagarna nämna en roman/berättelse som "gripit tag" i dem och försöka säga något om varför:
Jag ville veta vad som skulle hända? Den handlar om något fruktansvärt och oförklarligt. Jag kände igen mig och kunder relatera till problematiken. Den var underhållande. Jag visste hur det skulle gå, men hade glömt att jag visste det. ("När litteratur är som bäst formulerar den något som vi visste, men glömt att vi visste", skriver Olof Lagercrantz:) Det var en rolig och underhållande historia. Jag tyckte om personerna fast de gjorde korkade grejer. (Eller just därför.) För de fantastiska stämningarna och känslornas skull. Berättelsen är så suggestiv.

Själv vill jag tillägga NÄRVARO. Om detta och om konsten att bygga scener ska jag tala imorgon.
Idag fick deltagarna göra tre skrivövningar och därtill proppas fulla med diverse kunskaper om perspektiv, språk och vikten av FIKTIONEN. Dagen avslutades med min gamla darling "paraply-dikten". Ibland får jag lust att försöka samla ihop alla paraplydikter som skrivits under åren!

Sista ledighetsdagen. Solen skiner även idag, men stora blygrå molnmassor tornar upp sig bakom hustaken. Det känns som om det är som det ska. Jag har tänkt mycket på Cullbergs bok Skaparkriser, som jag läste tidigare i somras. För många författare (konstnärer) kommer en sådan period av omorientering/desorientering kring fyrtio, dvs sammanfallande med "mitt-i-livet-krisen". I somliga fall, som hos Strindberg, senare. En kris har alltid två möjliga utgångar, eller kanske snarare en utgång och en undergång. Cullberg menar att man måste våga vänta ut, dvs vara i krisen, hur smärtsamt det än kan vara. Låta krisen ha sin gång och mala ner sin kreativitet i något annat. Strindberg målade under denna tid. Underbara målningar av upprivna hav, bl a. En hel del av dem hänger i Bonniers trapphus. Men skriva kunde han inte.
En skaparkris kan ta knäcken på en människa. Särskilt svårt blir det eftersom skrivandet för en författare är så intimt förknippat med identiteten. Att inte kunna skriva är att vara oduglig, också som människa. Därav vikten att söka andra utlopp för kreativiteten. Kreativitet utan utlopp går inte hur länge som helst. Till slut brister fördämningarna. Undergången. Kaos.
I DN läste jag i morse om artisten Toni Holgersson. Han bodde nu, på utslussningsboende, och hade varit drogfri i dryga året. Jag har ett par plattor av honom. Jag gillade honom skarpt, men så blev det bara tyst.
Nu ska jag bege mig till ICA för att köpa papperskassar. De duger bra till att packa ner böcker i.
Och för den delen även cd-skivor.

Augusti. Sommaren, eller i af sommarledigheten går mot sitt slut. Lämnade Gotland i fredags morse. Ljummet redan vid halvsju. Havet stilla. Lockande. De sista dagarna på ön var rent magiska. Och jag ville bara vara kvar. Sitta. Strosa. Glo. Bada. Ro. Springa och dra in dofter. Äta goda grillrätter. Dricka ett glas vin. Spela kort och "geni" med barnen. Läsa lite. Inte göra något vettigt. Inte tänka på något vettigt. Tänka på ingenting. Se på fjärilarna. Och Karlsöarna svävande där vid horisonten. Låta tiden upplösas och bara vara. Noll planering. Vakna till de skogstokiga duvorna på taket. Blicka uppåt mot andstrecken. Och fullmånen. Ljusgatan genom skogen. Alla stjärnorna.
Nu är vi dock hemma. Ännu ett Ikea-besök idag. Inte klokt: fram till för något år sedan hade jag varit på detta monstervaruhus typ tre gånger. Nu börjar jag känna mig som värsta stmkunden där i självscanningen - där jag för övrigt alldeles själv såg till att jag fick betala två gånger för en och samma vara, Det är smällar man får ta. Tur att det bara handlade om en pläd och inte om dotterns soffa! Men DÅ hade jag kanske reagerat. Kanske.
Här hemma ser det fortfarande ut som ett slagfält. Kartonger. Smutstvätt. Ett hem på väg att lämnas. Man bor in sig. Och man bor ut sig. Detta blir 16:e gången jag flyttar. Om jag någonsin gör det igen ska jag banne mig anlita en flyttfirma som sköter rubbet. Det är sinnessjukt jobbigt att flytta. Och i veckan ska jag ha kurs. Fyra dagars intensivkurs. Mitt i kaoset. Det ska nog bli bra. Det brukar bli bra. Närvaron brukar infinna sig. Koncentratioten. Inspirationen. In spirito!

Ikea idag. Ett sommarlugnt Ikea, ska tilläggas. För första gången (av de typ sju gånger som jag besökt detta varuhus) fick jag inte spader. I alla fall inte särskilt mycket. Tänk vad roligt det är att köpa nytt. Köplusten bara sväller och väller. Helst skulle jag vilja slänga varenda möbel och placera skinande nya i dess ställe. Och så det där förödande självplocket på väg mot kassorna. Och allt det där som man inte visste att man behövde... Swedish fish, till exempel. Eller älgpasta. Eller storpack servetter och ett gäng femkronorsmuggar, såna som vi har på Folkuniversitetet och som hela tiden försvinner spårlöst. Kanske är behovet grundat där på väg mot Ikeas kassor, så att när man ser dem stå i personalrummets skåp så blir frestelsen för stor?
På måndag Gotland igen. Det ska bli riktigt, riktigt skönt. Och sen... ja, sen är det dags för ny termin, nya kurser, nya samtal, nya inkomster och inte minst: nya möbler.

Kaos råder i hemmet. Vi flyttar. Fortfarande. Sitter nu vid ett provisoriskt skrivbord och försöker minnas var jag lagt saker och ting.
Fortfarande lite restrött efter den långa resan hem. Trettio timmar på tåg, plus x antal timmar på stationer. Men jag menar att man ska vara trött efter resor. Det ska kännas att man förflyttar sig - och det gör det när man reser med tåg, även om Tysklands snabbtåg ilar i höghastighet.
Mackor hinner ätas, vatten i mängder drickas och böcker läsas. Jag har plöjt Johan Theorins uppföljare till Skumtimmen, Nattfåk, även den riktigt bra. Äntligen någon som närmar sig Nessers kvaliteter i kriminalromangenren! Båda böckerna rekommenderas varmt! Har även läst (nästan) klart, Cullbergs Skaparkriser och funnit tröst i att även Strindberg haft lång period av litterär inaktivitet. Men min berättelse växer inne i mitt huvud, trots allt - och i flyttkaosaktiviteter går det inte att finna skrivro.
Caorle var fantastiskt. Vackert, soligt, varmt, enastående mat, ljumma saltbad. Kort sagt allt man kan önska sig. En dag i Venedig blev det också - denna fantastiska stad, särskilt i den svala tystnaden på kanalerna, där på baksidan av turistkommersen. Nu blir vi hemma ett par dagar innan vi far över sjöen till Gotland - hoppas att det ska gå bra bara, efter den helt osannolika krocken mellan de två färjorna idag.

skräp

Tänk vad man hittar SKRÄP när man ska flytta. Jo då, ett och annat vackert ting också, men mest bara skräp. Och det faller sig kanske naturligt, det att vi ställer undan, plockar bort, skyler över skräpet. Men varför i all världen slänger vi det inte genast? Har vi inte insett att det är skräp? Tror vi att det ska komma till användning någon gång i framtiden?
I mina grupper med terapeutiskt skrivande har jag ibland en övning som heter "Min skräpkammare".
Det är bra att rensa i de där skräpkamrarna. Och framför allt INTE packa ner skiten i en flyttkartong för att flytta in den i nya skrymslen. Om skiten får växa ser man snart inte skiten för bara skit.

svensk sommar

Småregn och ibland riktiga storregn. 15-20 grader. Helt okej, med tanke på att jag mest packar och kånkar och uträttar ärenden av olika slag. Flyttider m a o. Men nu på morgonen har jag i a f sprungit. Och på söndag bär det av med tåget mot Italiens sköna land.
Annars? Har fastnat i Harper´s Island, vilket ger sena kvällar. Skrivandet har totalt avstannat i väntan på de s k bättre tiderna. (Vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig, som Lundell sjöng.) Jag äter jordgubbar, 15 kronor/litern nu. Goda som fan. Jag läser fortfarande Anna Schulzes Brist och Joyces Dagböcker. För övrigt har jag plockat bort typ 10 kassar böcker från hyllorna. Tänker skänka dessa till Myrorna. Antikvariaten vill inte köpa, knappt inte få. Har även fyllt en rad stora svarta sopsäckar och släpat ner i grovsopen. Dessa öppnas sedan av okända personer, innehållet hälls ut över golvet och allt som inte önskades blir så liggande där. Snyggt.