Ikea idag. Ett sommarlugnt Ikea, ska tilläggas. För första gången (av de typ sju gånger som jag besökt detta varuhus) fick jag inte spader. I alla fall inte särskilt mycket. Tänk vad roligt det är att köpa nytt. Köplusten bara sväller och väller. Helst skulle jag vilja slänga varenda möbel och placera skinande nya i dess ställe. Och så det där förödande självplocket på väg mot kassorna. Och allt det där som man inte visste att man behövde... Swedish fish, till exempel. Eller älgpasta. Eller storpack servetter och ett gäng femkronorsmuggar, såna som vi har på Folkuniversitetet och som hela tiden försvinner spårlöst. Kanske är behovet grundat där på väg mot Ikeas kassor, så att när man ser dem stå i personalrummets skåp så blir frestelsen för stor?
På måndag Gotland igen. Det ska bli riktigt, riktigt skönt. Och sen... ja, sen är det dags för ny termin, nya kurser, nya samtal, nya inkomster och inte minst: nya möbler.

Kaos råder i hemmet. Vi flyttar. Fortfarande. Sitter nu vid ett provisoriskt skrivbord och försöker minnas var jag lagt saker och ting.
Fortfarande lite restrött efter den långa resan hem. Trettio timmar på tåg, plus x antal timmar på stationer. Men jag menar att man ska vara trött efter resor. Det ska kännas att man förflyttar sig - och det gör det när man reser med tåg, även om Tysklands snabbtåg ilar i höghastighet.
Mackor hinner ätas, vatten i mängder drickas och böcker läsas. Jag har plöjt Johan Theorins uppföljare till Skumtimmen, Nattfåk, även den riktigt bra. Äntligen någon som närmar sig Nessers kvaliteter i kriminalromangenren! Båda böckerna rekommenderas varmt! Har även läst (nästan) klart, Cullbergs Skaparkriser och funnit tröst i att även Strindberg haft lång period av litterär inaktivitet. Men min berättelse växer inne i mitt huvud, trots allt - och i flyttkaosaktiviteter går det inte att finna skrivro.
Caorle var fantastiskt. Vackert, soligt, varmt, enastående mat, ljumma saltbad. Kort sagt allt man kan önska sig. En dag i Venedig blev det också - denna fantastiska stad, särskilt i den svala tystnaden på kanalerna, där på baksidan av turistkommersen. Nu blir vi hemma ett par dagar innan vi far över sjöen till Gotland - hoppas att det ska gå bra bara, efter den helt osannolika krocken mellan de två färjorna idag.

skräp

Tänk vad man hittar SKRÄP när man ska flytta. Jo då, ett och annat vackert ting också, men mest bara skräp. Och det faller sig kanske naturligt, det att vi ställer undan, plockar bort, skyler över skräpet. Men varför i all världen slänger vi det inte genast? Har vi inte insett att det är skräp? Tror vi att det ska komma till användning någon gång i framtiden?
I mina grupper med terapeutiskt skrivande har jag ibland en övning som heter "Min skräpkammare".
Det är bra att rensa i de där skräpkamrarna. Och framför allt INTE packa ner skiten i en flyttkartong för att flytta in den i nya skrymslen. Om skiten får växa ser man snart inte skiten för bara skit.

svensk sommar

Småregn och ibland riktiga storregn. 15-20 grader. Helt okej, med tanke på att jag mest packar och kånkar och uträttar ärenden av olika slag. Flyttider m a o. Men nu på morgonen har jag i a f sprungit. Och på söndag bär det av med tåget mot Italiens sköna land.
Annars? Har fastnat i Harper´s Island, vilket ger sena kvällar. Skrivandet har totalt avstannat i väntan på de s k bättre tiderna. (Vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig, som Lundell sjöng.) Jag äter jordgubbar, 15 kronor/litern nu. Goda som fan. Jag läser fortfarande Anna Schulzes Brist och Joyces Dagböcker. För övrigt har jag plockat bort typ 10 kassar böcker från hyllorna. Tänker skänka dessa till Myrorna. Antikvariaten vill inte köpa, knappt inte få. Har även fyllt en rad stora svarta sopsäckar och släpat ner i grovsopen. Dessa öppnas sedan av okända personer, innehållet hälls ut över golvet och allt som inte önskades blir så liggande där. Snyggt.

tisdag, onsdag

Efter att ha sprungit i den sommarljumma skogen på förmiddagen åkte jag och sonen ut till Sandholmarnas naturreservat, längst ut på Tyresö. Har länge velat åka ut för att rekognosera och äntligen blev det av. Fantastiskt fint! Och på en halvtimmes avstånd! Där, på en klippa i solen, svalkad efter ett bad i behagligt tempererat vatten började jag läsa den bok jag ryckt åt mig före avfärd, Anna Schulzes debutbok, novellsamlingen Brist. A S är en av mina kollegor på Skrivarakademin och hennes bok har legat där på mitt nattygsbord länge och väntat. Och jag blev inte besviken! För en gångs skull läste jag och fann att detta handlar om MIG! Det är sannerligen inte ofta. När litteratur är som bäst får man en känsla av att det här skulle jag själv ha kunnat skriva, om jag bara hade kommit på det. Eller - det här har jag varit med om, jag mindes det bara inte längre. Lysande, är mitt omdöme. Jag är nu full av förväntan på hennes roman Ge mig en människa och detta gör mig glad och full av tillförsikt.
Kvällen tillbringades på haket Nyfiken gul, vid Eriksdal, tillsammans med två av mina bästa väninnor. Vi diskuterade, bl a, PROGGEN, med anledning av utställningen på Nordiska. Varför blir jag alltid så ANTI i samma ögonblick som någon människa börjar LOVORDA något? Vad är det som driver mig att alltid gå EMOT. Jag har inget som helst emot Proggen, som jag ju själv var ett slags del av när det begav sig, då på sjuttiotalet, men i samma stund som någon framhäver en företeelses ser jag dess skuggsida. Förmodligen är jag en rätt jobbig person att diskutera med.
Kvällen avslutades med del 2 i en nya skräckserien Harper´s Island. En inte allför uppmuntrande historia.
Idag är marken regnblöt. Känns helt okej. Och vi får tillträde till vår nya lägenhet!

Förortssommar...

Hemma i förorten igen. Gassande värme. Dallrande över asfalten. Ett slags ödekänsla. Var är alla? Några har parkerat sig i ett par vilstolar i den mycket lilla parken nedanför mitt fönster. Det ser outhärdligt ut. Blommorna på balkongen har torkat och lagt sig i en rismatta över bordet. Och inne i lägenheten visar termometern på 29 grader. Jag tänker på E G och på hur han måtte lida - om han nu vore hemma i stan. Men jag tror att E G är på väg till Frankrike och där är det kanske svalare?
Det tycks mig som i en avlägsen dröm: det att jag gick upp 05:00 i morse. Det att det var alldeles ljummet och att havet låg blankt, delvis döljt i dimsjok, och hur Karlsöarna liksom svävade över vattenytan, som bara just dessa öar kan.
07:00 med båten över blankt hav till Nynäs. Och sedan då hettan. Det har varit varmt på ön också, och soligt - som jag önskade mig. Havet har dock varit isande kallt uppfriskande och vindarna svalkande. Själv har jag blivit minst två nyanser ljusare i håret och lika många mörkare i hyn. Jag har läst Evanders I min ungdom speglade jag mig ofta och nästintill chockats av den självömkande tonen i "romanen" samt Aiono Trosells Järngreppet och förundrats över dess fyrkantighet. Jag har skrivit ner några små utkast på möjliga trådar i min berättelse och jag har ätit en hel massa fantastiska anrättningar från grillen.
Väl hemma i lägenheten drabbades jag av klaustrofobiska känslor. Var är horisonten? Den väldeliga himlen? Havet? Näktergalarna? Och som sagt - var är förortens alla människor. Svaret på det sistnämnda fick jag då jag mot sen eftermiddag cyklade längs med Flatens stränder: just där är de, om inte hoppande, dykande, simmande i det uppskattningsvis 22-gradiga vattnet så hopträngda på sandplättarna eller utspridda på berghällar och klippor runt i kring. Inte så tokigt det heller. Där ämnar jag också svalka mig imorgon, om den gudabenådade värmen håller i sig och vad framgår av DN:s väderkarta lär den så göra. Mörkrött, mörkrött, mörkrött i dagarna fem.

Gotland

Imorgon far jag till Gotland. Så nu blir det nog i allafall glest mellan inläggen! Önskar mig sol och ett ljummet hav!