En extrasläng av sommaren och middag på terrassen. Hustak och mycket himmel och en varm kvällssol. Vissa dagar vet man inte vart de tar vägen. Detta är en sådan. Jag gick upp, åt frukost, flyttade lite böcker från en hylla till en annan, tvättstuga, promenerade fram och tillbaka till grannförorten. Handlade på vägen. Matlagning. Middag. Människan står på jordklotet. Och plötsligt är det afton. Kort poem och stora ting.
I lördags eftermiddag dog en tidigare mycket nära vän till mig. Efter den nära vänskapen följde år av ovänskap. Sedan en kort tid av ett slags försoning. Därefter ingenting på många år. Så: ett meddelande om dennes död. När någon som man en gång haft en mycket stark relation till dör är det som något av en själv dör, en del av ens liv: borta. Det är som om upplevelser som man delat med någon som plötsligt dör också dör, stelnar till en radda fotografier att sätta i ett album.
En ny påminnelse om vår dödlighet, som det heter.
Framför mig på mitt skrivbord ställde jag i lördags eftermiddag, vid femtiden faktiskt, en modell av en fyr. Och vid femtiden i lördags eftermiddag dog den person som jag fått denna fyr av.
Jag har alltid tilltalats av fyren som symbol. Ljuset som leder en över och förbi det stormiga havets alla grynnor och skär. Fyren som Kristussymbol.
Fyren ovan värderas till 6 miljoner och är målad av Strindberg, som målade många fyrar under de år som han inte förmådde skriva.

Färdigflyttat

Nu så. Flyttandet är klart och har lämnat efter sig en kropp som värker ÖVERALLT. Men det var det värt. Det här är ett hem. Inte bara en lägenhet! Och jag känner mig redan Hemma.
För övrigt läser jag Oates dagböcker och låter mig fyllas.
Till exempel med detta: När en roman är färdigskriven är man inte längre samma människa som när arbetet påbörjades. Eller: En författare bör veta MINDRE efter att ha blivit klar med sin roman än vad han/hon gjorde innan - romanen bör ha satt saker i gungning, skapat förvirring och osäkerhet på ting man trodde sig veta.
Igår hade vi planering inför terminsstarter av termin ett och tre på Skrivarlinjen nästa vecka. Ser ut att bli en höst utan brist på arbete! Och veckan därpå kör flera av mina kortare terminskurser igång. Full rulle igen.

Idag har det höglästs dialoger/hörspel samt karaktärers inre tankar. Nu ska allt pusslas samman och scener skrivas! Mycket att tänka på: Ett rum, en tid, ett perspektiv, miljö- och persongestaltningar, dialog och inre tankar - direkta, indirekta, underförstådda, konflikt, hot, hinder. På 45 minuter. Därefter uppläsning.

Susanne undrade över paraplydikt. Vad är det? Utan att avslöja själva övningen kan sägas att resultatet är en dikt där ordet paraply finns med. Funderar för övrigt på att ändra lite. Vad sägs om båtshake-dikter? Eller fiskenät? Eller kanske lift? Andra förslag mottages tacksamt.

Den tredje kursdagen ska snart börja. Idag ska vi ha textdiskussioner. Det brukar bli intensiva dagar. Omtumlande för deltagarna. Läskigt för många av dem. Jag talar mycket om det faktum att man som författare inte ÄR sin text. Men jag vet ju hur svårt det kan vara att uppleva det så. Att skriva är av naturen en högst självutlämnande syssla. Texten är ens lilla barn. Eller beviset för att man faktiskt kan något. Ens identitet. Eller den man vill vara. Och som nybörjare har man ännu inte förstått det mödosamma arbetet innan en text blir färdig, inte kunnat drömma om hur många gånger en text måste filas och skrivas om.
Jag hoppas att många insikter ska göras idag. Många AHA! Och att alla ska känna sig stärkta och fulla av lust till skapande vid dagens slut,

Första dagen...

... på jobbet, på resten av mitt liv, det som pågår medan vi är upptagna av andra ting än just det: livet.
Kursstart alltså, en kortkurs på fyra intensiva dagar. Nio deltagare = full kurs. Sex personer stod på reservplats. Distanskursen var uppe i femton anmälningar. Och på "Att skriva terapeutiskt" finns en plats kvar. Fåtal platser på övriga kurser. Så om någon vill anmäla sig: skynda till Skrivarakademins hemsida!
Vad gör en bra text bra? En bra text består av bra scener. Men vad gör då den bra scenen bra. Finns det några objektiva värden... Eftersom där finns ett skrivandets hantverk måtte det väl göra det?
Som presentation fick deltagarna nämna en roman/berättelse som "gripit tag" i dem och försöka säga något om varför:
Jag ville veta vad som skulle hända? Den handlar om något fruktansvärt och oförklarligt. Jag kände igen mig och kunder relatera till problematiken. Den var underhållande. Jag visste hur det skulle gå, men hade glömt att jag visste det. ("När litteratur är som bäst formulerar den något som vi visste, men glömt att vi visste", skriver Olof Lagercrantz:) Det var en rolig och underhållande historia. Jag tyckte om personerna fast de gjorde korkade grejer. (Eller just därför.) För de fantastiska stämningarna och känslornas skull. Berättelsen är så suggestiv.

Själv vill jag tillägga NÄRVARO. Om detta och om konsten att bygga scener ska jag tala imorgon.
Idag fick deltagarna göra tre skrivövningar och därtill proppas fulla med diverse kunskaper om perspektiv, språk och vikten av FIKTIONEN. Dagen avslutades med min gamla darling "paraply-dikten". Ibland får jag lust att försöka samla ihop alla paraplydikter som skrivits under åren!

Sista ledighetsdagen. Solen skiner även idag, men stora blygrå molnmassor tornar upp sig bakom hustaken. Det känns som om det är som det ska. Jag har tänkt mycket på Cullbergs bok Skaparkriser, som jag läste tidigare i somras. För många författare (konstnärer) kommer en sådan period av omorientering/desorientering kring fyrtio, dvs sammanfallande med "mitt-i-livet-krisen". I somliga fall, som hos Strindberg, senare. En kris har alltid två möjliga utgångar, eller kanske snarare en utgång och en undergång. Cullberg menar att man måste våga vänta ut, dvs vara i krisen, hur smärtsamt det än kan vara. Låta krisen ha sin gång och mala ner sin kreativitet i något annat. Strindberg målade under denna tid. Underbara målningar av upprivna hav, bl a. En hel del av dem hänger i Bonniers trapphus. Men skriva kunde han inte.
En skaparkris kan ta knäcken på en människa. Särskilt svårt blir det eftersom skrivandet för en författare är så intimt förknippat med identiteten. Att inte kunna skriva är att vara oduglig, också som människa. Därav vikten att söka andra utlopp för kreativiteten. Kreativitet utan utlopp går inte hur länge som helst. Till slut brister fördämningarna. Undergången. Kaos.
I DN läste jag i morse om artisten Toni Holgersson. Han bodde nu, på utslussningsboende, och hade varit drogfri i dryga året. Jag har ett par plattor av honom. Jag gillade honom skarpt, men så blev det bara tyst.
Nu ska jag bege mig till ICA för att köpa papperskassar. De duger bra till att packa ner böcker i.
Och för den delen även cd-skivor.

Augusti. Sommaren, eller i af sommarledigheten går mot sitt slut. Lämnade Gotland i fredags morse. Ljummet redan vid halvsju. Havet stilla. Lockande. De sista dagarna på ön var rent magiska. Och jag ville bara vara kvar. Sitta. Strosa. Glo. Bada. Ro. Springa och dra in dofter. Äta goda grillrätter. Dricka ett glas vin. Spela kort och "geni" med barnen. Läsa lite. Inte göra något vettigt. Inte tänka på något vettigt. Tänka på ingenting. Se på fjärilarna. Och Karlsöarna svävande där vid horisonten. Låta tiden upplösas och bara vara. Noll planering. Vakna till de skogstokiga duvorna på taket. Blicka uppåt mot andstrecken. Och fullmånen. Ljusgatan genom skogen. Alla stjärnorna.
Nu är vi dock hemma. Ännu ett Ikea-besök idag. Inte klokt: fram till för något år sedan hade jag varit på detta monstervaruhus typ tre gånger. Nu börjar jag känna mig som värsta stmkunden där i självscanningen - där jag för övrigt alldeles själv såg till att jag fick betala två gånger för en och samma vara, Det är smällar man får ta. Tur att det bara handlade om en pläd och inte om dotterns soffa! Men DÅ hade jag kanske reagerat. Kanske.
Här hemma ser det fortfarande ut som ett slagfält. Kartonger. Smutstvätt. Ett hem på väg att lämnas. Man bor in sig. Och man bor ut sig. Detta blir 16:e gången jag flyttar. Om jag någonsin gör det igen ska jag banne mig anlita en flyttfirma som sköter rubbet. Det är sinnessjukt jobbigt att flytta. Och i veckan ska jag ha kurs. Fyra dagars intensivkurs. Mitt i kaoset. Det ska nog bli bra. Det brukar bli bra. Närvaron brukar infinna sig. Koncentratioten. Inspirationen. In spirito!