torsdag 8 april 2010

Uffe, Uffe, Uffe


Lundell är en fantastisk låt-/musikskrivare, en på alla sätt charmerande estradör, en duktig romanförfattare, en inte särskilt fantastisk konstnär, en inte alltför stor dramatiker, en rätt usel poet, en otroligt produktiv människa - och en som ALDRIG kasserar något, och om han nu ändå gjort det så ångrar han sig förr eller senare och ger ut det med. Sammantaget rätt imponerande! Och så är han ju cool, precis så cool som en sextioåring kan bli.
Recensenterna sågar inte, vilket gläder mig. Expressen talar gnm Aase Berg om "att skriva så ärligt och levande kräver en sinne för bakomliggande komposition. Detaljerna verkar intima, men är aldrig kladdigt desperata på ett exhibitionistiskt vis." Aftonbladets Ann Charlott Altstadt säger: "Samtiden kommer aldrig att utnämna honom till Den Store Humanisten, för han vägrar lägga sig för den. Till slut kommer dock även hans belackare att hylla honom – det är belöningen som tillkommer den ihärdige som gör sin grej år efter år. Urberget vägrar erodera och vindarna ger upp och tvingas vända." DN lovordar.
Kanske är det den passerade 60-årsgränsen som gjort Uffe rumsren. Jag är inte säker på att han känner sig helt hemma med det. Salongerna har aldrig varit hans plats och kommer säkerligen aldrig att bli det. Själv funderar jag på vad som ska bli hans nästa projekt. En opera kanske? Och så ska jag beställa boken! Nu!

2 kommentarer:

Gunilla sa...

Uffe är helt enkelt bäst!

Avanti sa...

Så sant som det är sagt!