Avanti

Fyra fullspäckade dagar på Svenska institutet för kognitiv psykoterapi. Repetition och fördjupningar av teoretiska bakgrundsteorier, tankemodeller, konceptualiseringsprocess och terapeutiskt förhållningssätt. Fantastiskt! Idag har Rosa Perris talat om anknytningsteori hela dagen. Och imorgon blir det Paul Perris och schematerapi, kanske veckans högsta bergstopp. Så viktigt det är att få fyllas på och inspireras. Trots det oerhört fullpackade programmet - med en väntande helg med intensiv textläsning för att komma ikapp - är jag så glad att jag bestämde mig för att gå.
Syskonen Rosa och Pauls pappa, Carlos Perris, vilken inte längre är i livet, hade enligt Rosa två stora intressen: psykoterapi och deckare. Han hävdade att det i princip var samma sak. Hitta ledtrådar och följa dessa trådar - för att antingen finna sig vara på fel spår eller något närmare gåtans svar. Själv skulle jag nog vidga det med deckare och famna över hela skönlitteraturen. En god roman är i själva verket ett mer komplicerat pussel än det deckaren består av.
Men också jag finner stort nöje i deckargenren - om den är välskriven och också har någon form av psykologiskt och/eller filosofiskt skikt. Just nu läser jag Johan Theorins "Blodläge". Jag tyckte mycket om hans två tidigare kriminalromaner, "Skumtimmen" och "Nattfåk".
Läsandet som pussel. Skrivandet som pussel. Ja, är inte själva livet ett pussel. Och en stor del av livet det att lägga sitt eget gigantiska pussel?