torsdag 15 januari 2009

Dikten nedan:
är förstås inte Brunos. Om nu någon, mot förmodan, inbillade sig detta!
Idag frost över förortsparken

en vinande vind

snedställer

verkligheten

Röken lägger sig vågrätt

skuggorna

i mitt hjärta

rör sig långsamt

bortåt skogsbrynet

Ett mullrande brus

som vore jag mycket nära havet
En sann fröjd att lyssna. Tack SVT, men varför bara 30 minuter? Säger en del om prioriteringarna... Innan dess blev det 30 minuter Winnerbäck. Får se resten på svtplay!

onsdag 14 januari 2009

Winnerbäck och Bruno K

Är det inte så typiskt, när det äntligen kommer så kommer det samtidigt. Hur tänker man på SVT? Att om man gillar Winnerbäck så trånar man inte efter Bruno K? Ja, ja, varför klaga? Det är bättre med mycket än inget alls. Och programmen går i repris. Båda två. Vid samma tidpunkt? Vet inte, men det verkar fullt möjligt.
Hur som helst: jag älskar dem båda. För att de kan försätta mig i tillstånd där jag tycker mig SE. Med vidöppna ögon. Därför att de hittar små springor inåt. Till våldsam kärlek. Stora sorger. För att de kan få mig att känna den där kittlingen i maggropen, som inför stora backen i berg-och-dal-banan. Jag säger bara: Yeaaah!


tisdag 13 januari 2009

självbiografiskt

Ja. Sant eller falskt - det är frågan. Liza Marklund har fått göra avbön angående "den sanna historien" Gömda... Jag blir trött, varför envisas med dessa sanna historier. Svaret är förstås mycket enkelt: det säljer bättre. Folk vill veta hur det verkligen var.
När Robinson Kruse av Daniel Defoe just kommit ut (1719) vällde upprördheten fram i stora vågor sedan det avslöjats att historien var påhittad. Den arme Defoe fick lov att uppfinna en förklaring, vilken gick ut på att ön och allt som där hände var att betrakta som en metafor - en metafor för författarens inre!
Kan Liza M göra något liknande tro?

På Skrivarlinjen är vi nu inne på terminens andra vecka. Det självbiografiska blocket (jo då) är i full gång. I går diskuterade vi Joan Didions "Ett år av magiskt tänkande". Fantastisk bok. Underbar. Gjorde även en skrivövning i "terapeutiskt skrivande" - resulterade i mycket bra texter, med stark närvaro och stor laddning.

Idag jobbar jag hemifrån, med handledning på Skrivarlinjen distans, skönt. Jag ämnar börja dagen med att springa i skogen...

söndag 11 januari 2009

Lars Lerin!

Vilken fantastisk konstnär. Efter visst köande på Waldemars udde kom vi in. Och visst var det mödan värt att frysa lite i kön. Wow. Skynda dit. En vecka kvar.