måndag 11 april 2011


Inspirerad av Gunillas inlägg...
Nuförtiden går utflykterna inte till de stora skogarna utan till shoppingcenter. Människor upplever skogen som en all otryggare plats, läste jag för en tid sen. Vem vet vad som kan hända där, bland småkryp och stickiga buskage... När jag var barn var skogen - och ängarna - fyndplatser. Jag ville hitta den allra första tussilagon, blåsippan, vitsippan, gullvivan, liljekonvaljen... Jag ville hitta det bästa hallonsnåren, blåbärsrisen, lingontuvorna. För att sedan stolt bära hem. Se, vad jag hittat! Vet dagens barn ens vad blommorna heter? Och vem orkar ut för att plocka bär bland alla kryp och läskiga ormar. Det finns ju att köpa, djupfryst, förresten. Matsäck? Nej tack, varför bära ut maten i skogen? När jag blev äldre plockade jag svamp. Jag minns den där speciella svampblicken, hur den liksom sökte och läste av... Lyckokänslan när den fann vad den sökte. De guldgula kantarellerna!
Söndag i shoppingcentret. Blickar söker, läser av. Händer nyper och smeker. Nu hembärs istället Fynden från butikerna. De verkliga reafynden (50% på rean) eller det där plagget som... ja, som jag bara måste ha... Rastplatser. Trötta ungar. Pengar (som behövdes till annat) som liksom bara försvunnit. McDonalds, Waynes coffee. Trygga platser. Utan insekter. (Men se upp - sist jag besökte Waynes råkade vi utför ficktjuvar. Min kompis blev av med sin plånbok och när vi talade med personalen suckade de bara uppgivet och sa att det tyvärr hörde till vanligheterna...ett par gånger om dagen, minst, sa de)

3 kommentarer:

Gunilla sa...

Kul att du utvecklade "min tråd"!!

Jag vill också se "Söndagspromenaden"....

miflygare sa...

Om du nämnt ett blomnamn till skulle jag varit avhängd. Men dom översvämmade fälten häromkring, å dom porlande bäckarna å dikerna väcker barndomens upptäcktsnerv...ut på vidderna, undan förföljarna...in bland grenverken, uppför branterna, följa kvistars och barkbitars flykt nedför forsarna...
Idag skyndar kidsen hem direkt efter skolan för att koppla upp sig mot/med varann och i dom mest läskigt naturtrogna krigsspel (befria Afganistan!). Till föräldras uppgivna stön.
Sen ska bleknosarna skjutsas till sina träningar.
"Men läxorna då?" "Har egentligen inga, gjorde dom i skolan!"
Sen frukost: "Tänk pappa vad bra det vore om man i framtiden kunde operera in chip med ALL kunskap, så att man slapp plugga."
"Va! Då skulle ju ALLA veta precis SAMMA saker, å vem skulle framställa chipset, å vem skulle kolla att allt stämde, å ska alla också gå i samma kläder, å äta ett litet matpiller om dan???"
"Å det är när du pratar så där som det blir så jäkla tråkigt att gå i skolan. Å - DU är så jäkla TRÅKIG!"
Det är då man SKRATTAR (med en klumpt i magen). "Skynda dig nu!"

Avanti sa...

Michael: jag skrattar också - med en sån liten klump...